Det blev visst ett väldigt långt inlägg

God morgon!
 
Isabelle tokälskar verkligen förskolan. En sån otrolig lättnad! När jag hämtade henne i fredags hade hon så kul att hon inte ens märkte när jag kom. De stod och förstörde (tänk att förstöra kan vara så förbannat kul) sandslott som en av pedagogerna byggde och det värmde så otroligt i hjärtat att höra från pedagogerna hur glad Isabelle är på förskolan och att de äldre barnen bråkar om vem som får cykla med Isabelle bak på cykeln (de hade efter att de tjatat på Isabelle en stund utan att någon fick med henne på cykeln vänt sig till Cecilia, pedagogen, och sagt "men Cecilia, hon svaaaarar oss ju inte ens!" :D). En liten tjej som heter Lova på en annan avdelning är väldigt ofta nära Isabelle när jag hämtar, leker i sandlådan eller vill hålla handen med henne och det är så galet gulligt. Det märks även att Isabelle blivit varm i kläderna med barnen på den egna avdelningen, att de har hittat varandra. Tänkte ju under inskolningen att de har verkligen noll utbyte av varandra när de är så här små, men det ser jag nu att det har de visst. Härligt att se! 
 
Sen blir jag helt vansinnigt trött på kommentaren "vänta ni bara, det vänder och så kommer hon vara jätteledsen när ni lämnar". Varför, varför, varför får man alltid såna kommentarer när något går bra med barn? Jag VET att det kan ändras, men varför oroa sig för det nu? Just nu går det bra och det är just nu som vi lever. Vad som händer i morgon vet varken du eller jag, det där är bara en negativ kommentar som jag blir så vansinnigt trött på. Samma som denna som jag får ibland: "Vad trött du ser ut!" HUR får det mig att bli piggare? Ha? Brukar svara "jaha, för det är jag inte det minsta", och hoppas sedan på att de skäms över att de frågade. Suck på folk alltså. 
 
Nejmenalltså helgen har varit kanon. Vi har ju haft målaren George hemma (som hjälpte oss med hela lägenheten) och det blev så fint!! Är så himla nöjd med våra val. Vi hade en riktigt tråkig vit tapet med ett svagt silvermönster på i princip hela huset. Så nu har vi målat ljusgrått i vardagsrummet, förutom väggen bakom soffan som blev svart (blev sjukt snyggt). I hallen som angränsar till vardagsrummet körde vi på samma ljusgrå förutom vid trappan och ena väggen i korridoren mot groventrén som vi tapetserade med en himla fin tapet. Isabelles sovrum på övervåningen hade en tapet som de tidigare ägarna satt till sin lilla tjej som var söt, men jag tyckte den var alldeles för rörig för att vara i ett sovrum, så där satte vi en ny tapet fast bara på väggen nedanför snedtaket och målade de andra väggarna i en rosa ton som återfinns i tapeten. ÄLSKAR den tapeten, hade först hittat en som jag inte kände hundra för så jag åkte och letade en gång till, och då visade Agneta som jobbar i tapetbutiken mig denna och jag bara "där är den". Så behövde jag inte leta mer :)
 
Rummet jämte Isabelles var de tidigare ägarnas sons rum med en tapet över Malmö FF:s arena, den har vi sparat. 
 
Ellerrrrrr?! Nej. :) Det fick bli en grå/blå färg därinne, ska bli Jacobs kontor. Så, det var vad George har fixat hemma, han blev klar igår, så helgen har gått åt till att greja. Jacob som är helt såld på vår trädgård och har inhandlat ett gäng riktigt tråkiga grejer till utsidan som han är lika exalterad över att få använda som ett litet barn på julafton har blåst av altanen med sin nya högtryckstvätt (HUR kan man bli glad över att lägga pengar på en högtryckstvätt?!?) och var så inne i att göra det att han glömde av att han hade Wille ute hos sig. My gad, dessa män. Tur Wille är ungefär hundra gånger mer uppfostrad än Isabelle och stannar på tomten oavsett man har koll eller ej. Herregud, den hunden går inte en meter utan oss, försöker ibland släppa ut honom själv på tomten för att jag tänker att det kommer han gilla, men icke. Då står han och glor på dörren och väntar på att vi ska komma ut också. Livet är inte kul om man är själv, enligt Wille. Igår fick vi ordning i vardagsrummet igen (halleulja) och Jacob satte upp lite lampor medan jag tog tag i det roligaste: Isabelles sovrum. Ska göra det så galet mysigt där inne :)
 
I övrigt har vi spenderat både fredags- och lördagskvällen med att spela Hjärter. Nya favoritspelet. I fredags var det Sandra och Simon som fick åka på att förlora. Hrm, inte mot mig tyvärr, utan Jacob. Jävla skitunge. Jag kan ha kommit... sist. I lördags kom mamma och pappa, och Sivers väg tog hem spelet igen! Ja, host, av Jacob igen. Satan i gatan vad vidrig han är när han vinner. Hans smilgropar syns aldrig så mycket som när han luktar sig till vinst. Jag kom inte sist! Men nästsist. Vad hände där?! Inte okej, det är allt jag har att säga om det.
 
Vi har haft en väldigt trevlig helg, där vi nog sa till varandra minst fem gånger att gud, vad vi älskar vårt hus. Vad vi älskar att bo där vi bor, ha nära till alla vi gillar och kunna fixa fredagsmys tillsammans med våra bästa vänner med fem minuters varsel. Så. Himla. Härligt!

En ledig måndag

God kväll,
 
Vad jag gör? Äter glass så klart. Med jordgubbar. Vad annars skulle jag göra? Lillebarnet sover och då äter man glass, det har jag i mig sen gammalt då mamma gömde glassen hon slevat upp under soffan när hon hörde våra tassande steg nerför trappan. Gårdagens föräldrar alltså. :)
 
Agnes & Ida kom cyklandes hit själva en liten sväng och hälsade på förut. Mamma var här och skulle hjälpa mig berätta vad tusan som är vad i trädgården och vi bestämde oss för att börja rensa i växthuset. Agnes högg genast i (hon verkligen älskar att greja den ungen) och jag höll också på. Skulle ta bort en stor ogräsplanta som fullkomligt kryllade av gråsuggor, myror och andra obehagliga små djur när jag tänkte för mig själv; "nu ska jag inte överföra min rädsla för de här tokäckliga jävla små djuren till Agnes utan spela cool". Mm, lycka till Sarah. Jag skrek till och Agnes vänder sig om och tittar på mig. "Vad är det?" frågade hon. "Ehrm, inget. Tycker inte så mycket om alla kryp bara", säger jag och ler något som jag hoppas ser ut som ett självsäkert leende men som antagligen ser sjukt nervöst ut för att kryp är det VÄRSTA jag vet. "Ska jag hjälpa dig?" frågar Agnes, och jag hör min egen förrädiska stämma, väldigt tunt, utbrista i ett "MMMMMMMM!" 
 
Agnes föste undan mig och tog tag i växten och bara... kastade den till övriga komposten. Och där stod jag och kände mig oerhört fjantig MEN OCKSÅ oerhört lättad över att min älskade 8-åring är PERFEKT att ha med sig när det ska grejas då hon är ungefär noll rädd för kryp och djur. Vad är det med dagens barn? Kan inte minnas att jag en dag efter tre år INTE har varit rädd för djur med för många ben och som krälar sig fram i livet. Tur jag har Agnes, jag säger då det. 
 
I förmiddags testade vi på barnrytmiken här i kyrkan i Fjärås. Saknar verkligen den vi gick på i Göteborg, den var fantastiskt bra och det här var trevligt men inte som den. Nåväl. ALLT kan väl inte vara bättre i Fjärås mot Majorna gissar jag. Mysig förmiddag oavsett, med strålande sol, lek på kyrkans lekplats (den är grym i Fjärås!) och häng med kusinerna som Jenny skapat. 
 
Nu: Sova. Herregud, klockan är över 21 och mina ögon går så klart i kors. Godnatt! 
Några bilder från när vi var på Skördefest igår

Hej alla kompisar

Fick ett tips ikväll. Vem behöver Louise-Gurun när man har en mamma liksom?
 
Rådfrågade nämligen min kära mamma kring läggningarna av Isabelle då de tar så förbannat lång tid (jo, det gick ju super där den första veckan i huset, men under förra veckan var vi tillbaka på en timme igen...). Hon sa: Ge välling, sjung medan hon dricker välling, sedan säg godnatt och sov så gott och gå ut. Så jag gjorde det idag. Satte mig här utanför vid datorn och väntade på skrik och panik. Efter 15 minuter kunde jag inte hålla mig från att kika in fastän jag viiiiiiiiiisste hur förbannat dumt det var ifall hon inte somnat än, men hon hade ju inte gett ett ljud ifrån sig så jag behövde liksom kolla så hon levde. Då hittade jag henne så här: 
Den där kossan vid namn Koka är hennes bästa vän
 
Halleulja! Mamma sa att hon kanske störs av att vi är kvar i rummet, att hon vill somna själv. Kände dock när jag tog kortet att herregud min lilla fröken, håller du på att bryta dig loss från din mamma?!?
 
Räknar inte med att det kommer gå så här lätt någon mer kväll, men upplägget känns hon helt klart redo för. Vår stora lilla tjej <3
 
För övrigt har vi nu målat klart i sovrummet och har flyttat upp på övervåningen. Äntligen! Gillar inte att sova på markplan och känner mig hundra gånger tryggare på övervåningen konstigt nog. Ingen som kan spionera in genom fönstren och allt sånt där :) Vi valde en mörkgrön färg och den blev så himla bra! Har tyvärr inga bilder att visa, ska ordna detta inom kort. Men så himla mysig och behaglig färg, och vi gillar ju sedan gammalt att måla mörkt i sovrummet. Nästa vecka kommer målarna och målar på nedervåningen, ska också bli himla spännande! Funderar på att måla en svart vägg i vardagsrummet... man ska inte mesa med färg brukar jag tänka, för det blir ju alltid så förbannat bra när man vågar. Ska bara våga också!
 
Allt är förresten pro hus så här långt. Njuter varje gång jag kommer hem och slipper stan och alla våra trappor. Isabelle älskar sitt lekrum och trädgården och att vi kan gunga i området. Hon älskar förskolan (i måndags när Jacob lämnade rusade hon in och började leka) och hon älskar att leka med sina kusiner i tid och otid. Fjäråslivet treats us good kan man lugnt säga... 
 
Har så mycket jag vill skriva om men är så förbannat trött om kvällarna. Magen har fullkomligt exploderat och nu ser man att jag är gravid. Är helt hundra på att jag i fredags kände bebisen för första gången, och har känt lillen några gånger sedan dess. Så himla härligt! Den spänner och bråkar om kvällarna dock när jag glömt att ta det lugnt på dagen... men vad gör väl det när vi har tre säsonger kvar av Suits 😇
 
Nä, över och ut!