Till Isabelle

Hej älskling,
 
Du sover oroligt ikväll. Jag tror det är tänderna som spökar, din första framtand har spruckit igenom och fortsätter alldeles säkert att bråka med dig under sin väg ner. Du gnydde precis och jag var inne hos dig. Du var inte vaken, men jag vyssjade och vaggade dig med handen och slogs ännu en gång utav så himla mycket kärlek. Det är knappt möjligt att älska någon så mycket som jag älskar dig. Jag tittade ner på den lilla sovande kroppen som är du och mitt hjärta höll på att spricka av kärlek. Jag strök över ditt hår som blivit så tjockt och långt och hoppades nästan lite att du skulle vakna till och sträcka dina armar mot mig så att jag fick lägga din varma pyjamaskropp mot min och känna ditt huvud mot min axel. Höra dina andetag alldeles nära mina. 
 
Vi var och kollade en sväng på Göteborgsvarvet idag. Du var fascinerad av alla människor, satt som en liten solstråle i vagnen och log mot allt och alla. Förbi är tiden då du var nöjd med att sitta och titta på dina gamla föräldrar, nu ska du sitta vänd i vagnen så att du kan spana på allt som händer. Du är modig med, det var galet mycket folk, hög musik och rörelse överallt men du tacklade det som du alltid gör med att nyfikenhet och tycka det är spännande. Vi satte oss en sväng på Villa Belparc med ett gäng kompisar och du satt nöjt i mitt och pappas knä och mumsade på smörgåsrån. Pappa lät dig smaka morotskaka (kors i taket! Han som varit stenhård med det här med socker...) och du ville bara ha mer. Så klart. (mamma älskar med morotskaka)
 
Du är väldigt bestämd med vad du vill nuförtiden. Pekar och säger DÄ! och blir förbannad om vi inte förstår vad du menar. Ja, jäklar vad du pratar nu! Imorse signalerade du med händerna att det var dags för att sjunga imse vimse spindel minsann, och när du är hungrig ställer du dig nedanför din stol och visar med hela din lilla kropp att du vill sätta dig och få mat. När du vill läsa tar du en bok och kryper upp i mitt knä. Nej, dra mig baklänges vad jag förundras av dig varenda dag. Vår busiga, tokiga, roliga, påhittiga unge. Helt galet snäll mot andra barn är du, men lite väl bestämd mot dina föräldrar ibland... som vår eviga fight med att du ska sitta ner i din matstol. Harregud, du har fattat att du inte får ställa dig upp men du kan bara inte låta bli. Tycker det är roligt när vi spänner ögon i dig, vägrar ta oss på allvar. Fasar bara lite för när du blir äldre om denna viljan du har nu är här för att stanna... jag kommer helt klart få välja mina strider :)
 
Okej, älskling, jag rundar av här. Älskar dig runt månen och stjärnorna och hela universum och är helt otroligt lycklig över att just du är min.