Vart är du, Trassel?

Jag har inte skrivit något om Trassel sedan jag kom hem.
Det är för att han inte längre är hemma. Den 9:e maj gick han ut som vanligt men kom inte hem till kvällen. Sedan dess har han inte varit hemma, och först nu när jag förlorat något ser jag hur jag reagerar.
Jag vägrar tänka på det. Jag skjuter det så långt ifrån mig jag kan, vägrar släppa fram smärtan. Gömmer den långt inom mig. Jävla katt!! De betyder så jävla mycket, när dom försvinner känns det som att man förlorat.. Mycket. Jag saknade Trassel i Australien. Tänkte på honom, längtade tills jag fick hålla honom igen. Det låter löjligt, men han är ju ett liv. Ett liv som är vårt, ett liv som är så underbart! Trassel är så speciell. Han kom alltid när man ropade, sprang mellan fönstren om man inte såg att han ville in, sov i sängen med oss. Han retade gallfeber på oss när han stod och trampade på oss, han liksom stod upp och sträckte ut och trampade med benen och var sötast i världen! Jag har inte tittat på alla bilder jag har på honom en enda gång sedan jag kom hem. Allt jag vill är att han ska komma hem!! Höra hans jamande. Se honom. Röra honom! Han ligger inte i något dike i närheten, jag hoppas att han snart kommer tillbaka. Han är ändå en okastrerad hankatt, visst gör dom revir?
Jag hoppas fortfarande på att han snart ska hitta hem, finaste jäkla Trassel.

Jag hatar att förlora något. Att hantera något som gör ont. Det är jobbigt.

Token.

Trassel-Plutten är förkyld här hemma, så hela dagen igår låg han bara och sov. Mycket underligt då han aldrig sover utan bara retar gallfeber på mig och R. (Han gillar att busa och göra ALLT han inte får)
Så vad jag anade hände. När jag och R väl skulle gå och lägga oss får han all energi han samlat på sig hela dagen när han sovit och blir helt sjövild.
Och en sjövild Trassel är inte rolig att ha inne då han hoppar i soffan, ska gömma sig och attackera, och springer som ett jag-vet-inte-vad genom hela lägenheten. Igår såg det ut som ett svart-vitt streck som flög hit och dit, överallt. Så jag öppnade dörren för att se om han ville ut, vilket han ville (mest jag som ville kanske..)

Iaf jag borstar tänderna och gör mig iordning för att sedan ropa in honom igen. Men ungen kommer inte när jag ropar! Han kommer alltid när jag ropar, men inte igår, typiskt nog.
Så jag går och lägger mig, vi har balkondörren öppen då det är så jäkla varmt.
Efter ett tag när jag ligger och halvsover tycker jag mig vakna av att det jamar. Fem sekunder senare låter det som att hela huset ska rasa ihop. Öppnar då balkondörren, och vem är inte påväg uppför väggen om inte Trassel?
(Han är duktig på att klättra, min plutt) Knäppare katt har jag aldrig varit med om.

Och nu finns det Tollare-valpar på blocket. Så underbart fina är dom!!!!!

Trasselo

Jag tror min katt har seriösa inlärningsproblem.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag tar ner honom från bordet, skriker på honom eller annat, han hoppar bara upp igen. Och gömmer sig bakom datorn. Och där är han ju alldeles för söt för att jag ska kunna ta bort honom.. Föresten är han förkyld med, så han förväntar sig lite special treatment när han ligger bakom datorn och nyser. Tok-Trassel.

image75