Hej från Amerika en sista gång

Jepp. Dagen är kommen då det är dags att åka mot Sverige igen. Det bästa är att det inte alls känns jobbigt, vi har haft en helt magisk semester men nu längtar jag hem. Längtar till vår säng. Till soffan. Till familjen. Till sängen. Till vännerna. Till sängen. Hallå, sängen! Det första jag ska göra när vi kommer hem är att ställa mig i duschen och sedan rusa ut till sängen och rulla runt bland täckena och kuddarna. DET mina vänner har jag saknat något oändligt. Sedan ska jag äta hälsosamt resten av mitt liv. Amen. 

Men än är vi inte hemma, så en liten resumé över de senaste dagarna är på sin plats: 

- Vi bodde på ett urfint hotell i West Hollywood, såg VM-finalen och bodde granne med Beverly Hills center, ett väldans stort köpcentrum som jag tvingade med Jacob till. Lite besviken på shoppingen dock, här är bara rea och utplockat... Sen är jag urkass på att handla på rea. Ligger kläderna huller om buller så lämnar jag butiken. Sån är jag. 

- Käkade middag på en mystisk grekisk restaurang som låg lite gömd, fast inne på gården var det upplyst med ljusslingor i träden som jag älskar, så jag sa till Jacob: "Här ska vi äta!" så det gjorde vi. 

- I måndags var vi åter i Santa Monica för de tre sista dagarna. Pressa, pressa, preeeeessa! Sjöng vi i kör och smorde in oss för att gå till stranden där det visade sig att solen inte alls ville bränna bort molnen denna dag. Så. Himla. Typiskt. Så efter några timmar utan sol på stranden (bra läsväder dock!) gick vi till Third street och shoppade lite. Bra tidsfördriv. Gick på bio med. Såg Deliever us from evil. Kan säga, enkelt uttryck, som så här: FY I SATAN VAD LÄSKIG DEN VAR! Skräckfilmer brukar ju kunna delas upp i 10/90, 10% är bra, resten kasst. Och denna var faktiskt bra. Sjukt läskig. Plus att vi bara var 7 stycken i hela salongen... Kollade mig ideligen över axeln för att försäkra mig om att alla fem satt på sina platser och inte stod med kniv bakom oss... fy tusan. Jag som inte ska kolla på skräckfilmer ens. När vi åkte hissen upp till vårt hotellrum efter bion stod Jacob och skrämde mig om att mannen med huva från filmen skulle stå där när dörrarna öppnades. Det gjorde han inte, men en annan stackars dam som fick se en livrädd Sarah hoppa ungefär två meter upp i luften vid åsynen av henne. Ursäktade mig massor med orden: Just saw a horror movie. Jacob poängterade sedan att det kanske var elakt då jag typ sagt att hon såg lika läskig ut som en skräckfilm. Ville be om ursäkt för det med... :)  

- Tisdagen fick vi sol i alla fall en stund. Låg och stekte och lekte i vågorna som två små barn innan vi käkade vegetarisk burgare och gick hemåt. Drack lite öl och jag spöade Jacob i skit-gubbe. Han hävdar att jag har sån förbannad tur, men herregud, det måste ju vara mer än tur då jag vinner varje gång? Efter detta svidande nederlag avslutade vi Santa Monica vistelsen så som vi började den när vi först kom hit för fjärde juli: på caféet över gatan. Drack vitt zinfandel och åt en banana split, Jacob tog en öl och guacamole och vi skålade för den här semestern. Att den blev som den blev och att vi gjorde det. Och att vi haft det fullkomligt, fullständigt underbart. Vi kunde konstaterade att det är bra att vi sparat lite grejer att göra till nästa gång vi kommer. Som att spendera mer tid i San Francisco. Åka till Hollywood-skylten. Bo i Carmel och Santa Barbara. Besöka Yosemite på våren. Lite så. 

Men nu är det hemfärd som gäller. Känns som att det är två månader sedan vi åkte, konstigt det där ändå. Men kan förklaras med att vi njutit av varje sekund som vi fått spendera här i Kalifornien. Nu ser vi fram emot svensk sommar och att hänga med vänner. Och sova i sängen. Nämnde jag att jag saknar den? 

:)

Hej!

Jahaja, lördag i dag. Noll koll på dagarna när det är semester, men just i dag har jag koll för i morgon checkar vi in på vårt sista hotell. Tre sista nätterna i Santa Monica. 

Gårdagen och dagen i dag spenderades längst med route 1. I går vaknade vi upp i Monterey, checkade ut och åkte ner till hamnen. Strosade runt, såg uttrar och sälar, köpte varsin juice och körde sedan mot Carmel, några mil söderut. Carmel verkade väldans trevligt! Vi hittade en urfin strand där vi solade några timmar, en strand precis i min smak. Kritvit, ganska hårt packad sand, sparsamt med människor och hundar tillåtna. Satt och värmde mitt hjärta med att titta på alla överlyckliga hundar som sprang lösa längs strandkanten. Tänker alltid på dig Limpan, när jag ser glada hundar. Vet att du hade njutit precis lika mycket som jag, och kunnat titta länge du också :) 

Efter strandhäng blev vi hungriga så klart. Eftersom vi intagit den amerikanska kulturen körde vi så klart iväg och hittade Carmels centrum som är beläget bland kullarna. Åt en så sjukt god lunch/middag! Hittade nämligen ett grekiskt ställe, och jag älskar grekisk mat. Så fick ätit tzatsiki och när vi gick därifrån konstaterade vi att det nog var den bästa maten hittills. 

Sedan fortsatte vi längs route 1. Körde förbi Big Sur, ett helt fantastiskt ställe med de bästa vyerna längs vägen. Stannade mest hela tiden och fotade och fotade, den ena vyn bättre än den andra med sina höga klippor, branta stup och havet hela tiden glittrandes i bakgrunden. Såg valar också!! Vi fick till och med vända för att snabbt som bara den köra till föregående utkiksplats, där vi såg dem frusta vatten långt ute till havs. Mäktigt. 

En liten miss av avstånd (mitt fel...) gjorde att de sista milen innan vi var framme på hotellet för natten fick köras i mörkret... Rekommenderas icke! Kolsvart var det. Och ensligt. 

I dag i alla fall fortsatte turen ner till Santa Barbara där vi parkerade bilen vid stranden, beställde in brunch för att sedan nana på stranden en stund. Massa tång i vattnet här, så kämpade länge med att ta mig ut. Tång tillhör inte favoriten att gå i, det gör det inte. 

När vi kände oss klara i Santa Barbara satte vi oss i bilen igen och körde den sista sträckan mot LA. Har bokat en natt på ett hotell i West Hollywood, ett hotell som visade sig vara urfint och där jag konstaterade att här kommer jag nana gott. Lämnade väskorna, köpte varsin öl och gjorde oss i ordning för att gå ut och käka. Delade en flaska vin och beställde in en hookah, vattenpipa, på en bar. Kunde bara ännu en gång sucka nöjt och konstatera: det här är livet. 

:) 

Vår lille Musse, som jag vänligt men bestämt valt att kalla den

Vädret varierar väldigt vill jag lova, ena stunden strålande sol, andra molnigt. Men vad gör väl det? Moln blir coolt på bild, och regn verkar de inte veta vad det är här.. :)