29 augusti 2012

Memory lane..

Wille

Går rundan jag och Wille gått en miljon gånger här i Båstad. Ser hundar med sina hussar springa på stranden, själv går jag med musik i öronen och har ingen att titta efter. Ingen att ständigt söka med blicken och ingen som vill att jag ska kasta boll. Jag är ensam, och det är så läskigt påtagligt här där jag går på våra stigar. Snart ska jag gå förbi ekorreträdet där han alltid stannade för att titta efter ekorrar och nu sitter jag på bänken där vi alltid stannade och hade Wille varit med hade han stått vid vattenbrynet med vetskap att här får han inte bada men man måste ju försöka ändå.

Tänk vad man kan sakna någon. Tänk vad mycket man minns, små detaljer som plötsligt dyker upp i tankarna som kan få en att le eller bli ledsen.

Jag tänker sitta här en stund till, ensam och utan en Wille som lägger bollen vid sidan om mig. Kanske att jag gråter, men sen ska jag gå vidare längs stigen. För det är så livet funkar va? Man minns och går vidare. Fokuserar på annat så man för en minut får glömma hur det en gång kändes att ha en liten röd bästa vän som var det finaste jag någonsin sett.