Bio, monopol och en alldeles för kort helg.

En ledig helg har nu gått till ända. Tänk om man kunde förlänga helgen med en dag, det hade varit fantastiskt. Om veckan var 8 dagar, man jobbade 5 och var ledig 3. Det hade vart nåt det!
 
Helgen var goooo.
I fredags var jag och mammi först i Varberg och sedan åkte vi till Ullared. Halvvägs påväg dit kom vi på vad det var för dag. Löningsfredag. Kaos! Det var så mycket folk. Så sjukligt mycket folk! Jag var rädd. Gillar inte stora folksamlingar och speciellt inte när man är på ett ställe som kan liknas vid en savann där man slåss för sin överlevnad, fast det man egentligen slåss för är plastpåsar för 5 kr. 
Ullared är verkligen ett fenomen i sig, det finns så mycket att skriva men jag har inte riktigt hämtat mig från vistelsen än. Jag var en duktig tjej och handlade nästan ingenting. Mamma var ute efter en vit jacka, jag kom hem med en vit jacka och mamma gjorde det inte. Hon betalade bara för en... :D Jag säger det igen! Mamma är bäst.
På kvällen kom Jacob hem till Fjärås, vi åt middag och sedan åkte vi hem till Majorna. På lördagen tog jag hjälp av den fantastiska kollektivtrafiken och åkte tillbaka till Kba. Väl på perrongen hör jag någon ropa: "SAAAAAAAAAGA!!!!!!" och mot mig kom en rusandes Agnes. Jag skulle nämligen träffa Agnes, Ida och mamma! Vi gick på bio. Lilla Anna och långa farbrorn. Fan vad underlig den filmen var! Det var 7 kortfilmer, och den ena gjorde mig mer förbluffad än den tidigare. Inga barn kan gilla lilla Anna och långa farbrorn, det är ett som är säkert! Jag tar Ida som exempel. En bit in i den tredje kortfilmen såg hon ut så här:
 
 
Sedan gick vi till Kungsmässan. Lördagsgodis skulle inhandlas och mamma hade lovat tjejerna att de skulle få varsin klänning. Så vi gick till Lindex! Agnes hittade med en gång vilken klänning hon skulle ha, en illrosa sak med svarta hjärtan. Jag försökte verkligen få henne intresserad av de jag tyckte var fantastiskt fina, men utan resultat. Hon hade bestämt sig. Ida däremot, hon var kräsen. Jag tog fram klänning efter klänning, Agnes tog fram klänning efter klänning men Ida bara rynkade på sin söta lilla näsa och sa "Ida inte ha!" också fortsatte hon rätta till galgarna på ställningarna. Jag lovar, Agnes visade säkert 15 klänningar, och varje gång med en ny, säljande kommentar: "Titta Ida! Titta vad fin!!" "Ida inte ha." "Nähä.." också hängde hon tillbaka den. Det var så fint att se! Agnes är så fantastiskt snäll. Till slut föll en klänning med en katt på Ida i smaken och jag sprang för att prova en T-shirt. Agnes följer efter, sliter upp draperiet till provrummet, ser sig omkring i det lilla utrymmet och säger med hög röst:
"SAAAAGA, vad gör du här inne egentligen?!" Sötnöt. 
 
På kvällen spelades det monopol med Jacobs vänner. Behöver jag säga vem som vann? Såklart jag inte behöver. :)