Hopp. Ännu en natt alldeles själv i lägenheten i Majorna. Jacob är i Budapest och jag är hemma och jag saknar honom. Massor. Bra att längta lite och så kanske, men fy tusan vad tråkigt livet är utan honom. Kvällar som den här är jag otroligt glad att jag har honom i mitt liv vill jag lova!
 
I går tog jag hem priset för årets moster om jag får säga det själv. Finaste Agnes brände armen på braskaminen i tisdagskväll och fick spendera flera timmar på akuten för att tillslut få åka hem med bandage. Fy vad synd jag tyckte om henne! Så jag funderade lite på vad jag skulle kunna göra för att få henne glad. Det här kom jag fram till:
En mjuk liten kanin med bandage på armen. Precis som Agnes. Jag tänkte skicka den med posten, men ville hon skulle ha den nu nu nu (lite sån jag är har jag insett) så jag åkte ner till Fjärås på eftermiddagen. Jacob var ju ändå inte hemma och Audin behövde luftas, och Agnes behövde få sin kanin. 
Jag lade den i brevlådan och berättade att jag sett brevbäraren lägga in ett paket i brevlådan. Agnes ville gå dit nu nu nu (hon kanske har fått det från mig?) men först skulle vi äta middag. Sen gick vi dit. Kaninen kom med ett litet brev där det stod att han hette Ninen och att han bränt sin arm och att Ninen och Agnes kanske kan trösta varandra när det gör ont? Agnes pussade Ninen och frågade om han hade ont i sin arm när vi rullade hemåt med vagnen. Då smalt mitt hjärta lite.
 
Och Ida då. Världens snällaste tjej. Det första hon sa när jag kom hem till dem var: "Agnes var jätteduktig hos doktorn!" Alltid skall hon hylla sin storasyster och göra henne glad. Agnes kan vara lite mer... trotsig och ska få sin vilja fram, medan Ida mer tar hand och vill att alla ska vara glada.
Underbara ungar! Och till helgen skall jag spendera massor av tid med dem när Linda&David drar till Ästadgård :)