Hejsan,
 
Klockan är 10.52 och jag har gjort allt som är jobbrelaterat. Babaaam! Effektiv tjej. Klockan 13 drar jag söderut för skridskoåkning med Agnes & Ida, ska bli spännande! Ida blev så galet glad för sina skridskor hon fick i julklapp så hon är nog minst sagt taggad hemma just nu.
 
För övrigt har jag en klump i magen. En så himla korkad klump i magen! Så här känner jag: Det är just i detta nu två personer på jobbet som läser min bok. Jag vet att dem läser just precis nu för de kommenterar i sina dokument vilket jag får mail om. Varför klumpen i magen då? För att jag tycker synd om dem för att de känner att de MÅSTE läsa bokhelvetet. Tycker synd om dem för att de kanske känner sig tvingade att läsa. Och för att boken är så förbannat kass.
 
?
 
Jag har inte tvingat dem. Ändå sitter jag här och tänker så. Varför? Är det typiskt tjejigt? Hatar att vara tjejig. Tycker mig vara grabbig i många andra avseenden, men när det kommer till något som jag själv har gjort så blir jag en sån liten mes. 
 
Konstigt det där med boken förresten. Nu har den varit färdig över en månad, men har jag skickat till förlag? Nope. Trodde verkligen att det var det första jag skulle göra, bara spara ner och skicka ut. Men där sätter en annan känsla in, känslan av att aldrig vara klar. Känslan av att aldrig vara nöjd. Har helt ärligt gått i tankarna att skriva om hela boken för att "den skulle bli så mycket bättre då". Oklart vem jag försöker lura. 
 
Nej, nu ska jag röja lite här hemma innan jag ska dra. Lagade pannkakor till frukost, kommer åtminstone bli en sjukt bra hemmafru. Älskar att fixa och dona hemma och känner mest hela tiden just nu att KAN INTE BARA BEBIS KOMMA NU DÅ?!? Vill veta hur hon* ser ut. Vill veta hur det känns att föda barn (känner mig peppad på extrem smärta igen Sandra). Vill bara få hålla henne i min famn och fullständigt... pussa sönder henne. Tills dess myser jag med sparkarna i magen. Vi har börjat med något nytt, baby och jag. Hon sparkar, jag klappar på magen. Hon sparkar igen, jag klappar. Hon verkar gillart. :)
 
En tjejmage? 
 
*Ja, ultraljudet skvallrade om att det ligger en liten tjej i magen. Vågar inte tro på det helt och fullt, men hey! Har redan köpt tjejkläder med ursäkten "de kan jag ge bort om det kommer en pojke...". Mycket man kan intala sig själv för att tillåta sig att shoppa. Och kring just det området är jag något utav en expert!