Det har hänt lite saker karriärsmässigt för mig som jag är himla glad för! För det närmar sig ett slut, den här mammaledigheten. Och det känns bitterljuvt, helt vansinnigt bitterljuvt. Kommer sakna som fan att kunna ta alla dagar som de kommer och hitta på vad som än faller oss in. Kommer sakna att kunna vara ute, träffa min syster med alla barn närsomhelst, känna att det är jag och barnen mot allt. Samtidigt som jag är pepp på att komma in i livet så som det egentligen ser ut. Mammaledigheten är ett kort stopp på vägen som man får njuta järnet av, för det är ju arbetslivet som tar upp en oerhört mycket större del av livet.
 
Så den 12 augusti börjar jag jobba igen. Och i fredags blev det klart att jag går in på marknadsavdelningen på Wint, för vår copy ska gå hem på pappaledighet så jag kör för honom hela hösten. Och det ska bli SÅ kul! Anställdes långt bak i 2012 som marknadsassistent men det blev aldrig så mycket av det, kundstopp och alla andra miljoner saker som behövdes göras i en start-up tog all tid, och det föll sig naturligt att jag gjorde annat. Men nu ska jag ge det en ärlig chans, och det känns förbaskat kul.
 
En annan grej är att jag fotar mycket nu. Har fått träffa massor av härliga barn som jag fått föreviga och det är så, så roligt! Älskar att fota barn, älskar att fixa med bilderna efteråt och galet vad mycket man lär sig på att våga kasta sig ut. Finslipar redigeringen, har börjat tänka om när det kommer till fotoplatser och vart jag vill fota, försöker hitta min stil... gensvaret hittills som jag fått är att både föräldrar och barn tyckt att det varit en väldigt rolig upplevelse. Att jag är bra på att handskas med barn. Och man går ju in i en roll där man ger 100% av sig själv, och jag gillar det. Gillar att vara mitt allra bästa jag, påminnas om den jag kan vara annat än den sure jäveln som blir vansinnig när barnen inte somnar 😇
 
Nej, nu var jag hård mot mig själv. Hoppas och tror att jag är en rolig mamma. En tokig mamma. Idag när regnet vräkte ner åkte vi till Kungsmässan och fikade, jag och barnen. Jacob anslöt också, och när vi satt där och jag tittade på mina två tokiga ungar nästan sprängdes mitt hjärta av kärlek. Tänk, att där gick jag med mina två som jagade varandra runt fontänen, MINA barn! Så stort så det är inte klokt ändå.

♥️