En gång för alla?

Kors i taket - jag skriver bok.
 
Isabelle vaknade klockan 08 imorse. Tokgrinig. Inte det minsta glad över att det var morgon och hon blev absolut inte gladare av mitt leende nylle som dök upp vid spjälsängen medan jag sjöng "God morgon, god moooooorgon, hör fåglar sjunga glatt!" 
 
Nej, enligt Isabelle var det ingen god morgon. Så efter ny blöja, lite mjölk och i pappas famn så somnade hon om efter en halvtimme. Och då satte jag mig här vid datorn med en kopp thé och öppnade boken. Inte Den förbannade boken. Nej nej. Jag ska skriva om lille boken nu. 
 
Så här resonerar jag kring detta: Den förbannade boken har jag skrivit över flera års tid. Jag har skrivit om och lagt till under dessa år. Så när jag kom till slutet i november förra året höll inte historien ihop. Jag var även tvungen att ändra texten rent visuellt och det arbetet tar tid. Speciellt då jag varje gång jag öppnar bok-helv...t enbart överumplas av glada tankar såsom att jag hatar den. 
 
Mm. Skitsvårt att försöka göra något bra när man känner så. Helt klart. 
 
Så nu tänker jag att jag har ju exakt hela boken i huvudet. Vet exakt vad jag vill ha med och vad som kan slopas. Vet exakt vad jag ska trycka på för att få den mer intressant. Vet att jag kan skriva hur jag vill, inte hålla mig till någon mall kring hur böcker bör skrivas och med vilket språk. De böcker jag själv läst det senaste året som jag fastnat för har varit böcker där författaren använder en helt egen röst. Så där är jag nu. Nu skriver jag helt och hållet som jag vill, inte efter vad som är rätt och fel.
 
Jag ser det helt enkelt som att de 166 sidorna jag redan skrivit på lille boken är en svinlång synopsis. Perfekt ju! Borde inte ta mig mer än ett par månader att färdigställa en ny bok med så mycket bakgrundsinfo i huvudet tänker jag. Ska bara hitta den där disciplinen som gömt sig någonstans inom mig så att jag kan bli fri från den här historien någon himla gång.
 
Okej. Boken 2.0 är igång. Nu jäklar.