Idag började Sams inskolning! Det var en vansinnigt peppad Isabelle som cyklade mot förskolan imorse, hon skulle minsann visa Sam ALLT på förskolan. När vi var påväg frågade jag Isabelle om hon kunde visa vägen, för jag hade glömt hur man kommer till förskolan? Då vände hon sig mot mig och bara: "Mamma, skojar du med mig nu eller?" och jag kände att BOOOOM, det där var som taget ur Isabelle 15 år vardagsrepetoar. 
 
Första dagen gick jättebra! Han gick omkring i de olika rummen och pillade på precis allting, fick ett bryt när grinden till handfaten stängdes för att han ABSOLUT skulle vara kvar därinne och fick en smärre energidipp men det var inget som inte lite banan kunde motverka. Jag tackade mest högre makter att vi hamnat på världens bästa förskola och känner noll oro över att barnen ska vistas där när vi jobbar. 
 
Sam har förresten lärt sig lite nya ord nu i sommar. "Skål skål!" säger han när han ska dricka och håller fram sitt glas, "tack tack" säger han när han får något (med värsta stolta smilet) sen säger han viktiga ord som "kaka!" och "ma-mm-aa" och det sedvanliga rullandet med tungan när man nämner nappen. Åh, är så vansinnigt kär i min grabb. Imorse när han vaknade och som vanligt stod och ropade "mamma!" i sin spjälsäng gick jag dit och lyfte upp honom och höll hans sovvarma pyjamaskropp hårt i min famn. Det finns inget mysigare än nyvakna bebisar! Tänkte när jag pussade på honom hela vägen nerför trappan att det här kommer man minsann inte få göra för alltid. 
 
Isabelle har hamnat i trotsperiod deluxe. Vad hände med vår lilla tjej som svarade "åteeeej" (okej) till allting? She is long gone, om man säger så. Nu brottas det galet många känslor i hennes lilla kropp och imorse bråkade vi om att jag hade gjort något med Sams gröt som hon ville jag skulle göra med hennes gröt problemet var bara att jag inte hade någon aning om vad jag hade gjort med Sams gröt. Tårar, gråt och tillslut ett "jag tänker aldrig leka med dig mer" medan hon klampade iväg till lekrummet och satte sig i ett hörn och ropade på sin paaappaaaa. Jag var vuxen och hanterade det hela moget eller NEJ det gjorde jag inte för det hela var så orimligt och orimligheter är verkligen svåra att hantera så jag skrek efter henne att hon kunde stanna därborta och kokade inombords och tänkte slänga den där jävla gröten i soptunnan. Sansade mig, tänkte att hon är 3 år och att jag faktiskt och mot vad man kan tro är den vuxna i detta hushåll så försökte prata med henne. Samma scenario hände igen men SEN EFTER DET blev vi kompisar och hon åt upp sin gröt. 
 
Allt är verkligen inte trots med unga fröken, hon är väldigt go och glad för det mesta. Och en finare syster till Tamme får man leta efter alltså. 
 
Nejmen såatte... det är liksom 6 dagar kvar tills jag börjar jobba igen? Wiiiiiiii! Är så pepp! Välkommen hösten, du kommer bli förbannat kul :)