25 mars 2019

Till Sam

Milstolpar Sam

Hej Tamme, 
 
Nu har du fyllt 1 år, och här står vi och kliar oss i huvudet och undrar vad tusan som hände. För nu är det ett år sedan vi styrde bilen ner mot Varberg med värkar och jag tvingade din pappa att stanna på CircleK för att köpa korv och Cola Zero. Ett år sedan vi pirriga och nervösa fick ett rum på förlossningen i Varberg, för nio månader av undran och funderingar över vem du skulle vara och hur du skulle se ut skulle snart vara över. Och klockan 08.02 den 23 mars kom du så äntligen. Världens finaste lilla grabb och just det ögonblicket, när de lade dig på mitt bröst så kände jag något som jag kommer känna så länge jag lever. Helt och total villkorslös kärlek till dig. För här var du nu, och när vi såg dig kändes det som att vi hela tiden innerst inne vetat hur du skulle se ut, för hela du var så självklar. Så klart det var du som skulle komma till oss, vår alldeles egna TamTam.
 
Nu har det gått ett år och på det året har det hänt så otroligt mycket saker. Du har gått från att ligga där vi lade dig till att aldrig befinna dig där vi tror att du är. Herreminlillagud vilken energi du har! Du klättrar, du leker, du tar dig fram (sjukt snabbt dessutom!) och du utforskar. Och busar! Varje dag testar du om idag är dagen då du får banka på TV:n eller klättra uppför hela trappan. Om idag är dagen då du får utforska diskmaskinen eller starta om programmet på tvättmaskinen. Det är en himla tur att du gör allting med ett leende! Att du när jag för hundrade gången på en dag ropar JAJA SAM flyger upp med ditt lilla pekfinger i luften med världens största flin, backar tre steg för att sedan fem sekunder senare krypa fram till samma grej igen. För du är nästan alltid glad, förutom på natten då vi kallar dig TamTerror för att du fortfarande vägrar att sova hela nätter. Du fullkomligt älskar musik och diggar med hela kroppen när det kommer på något som du gillar, och din största idol är så klart din storasyster Isabelle. Och jäklar vad jag ska kämpa för att ni ska hålla kvar vid den kärleken som ni känner för varandra idag! För är det ett faktum som alltid kommer kvarstå så är det att ni är varandras syster och bror. Det kommer ingen kunna ta ifrån er och det kommer alltid vara ni mot världen. Känner ganska starkt att det även kommer vara ni mot oss när ni blir lite äldre, men det får vi antagligen bara ta, din pappa och jag. 😅
 
För om det är något som du ska bära med dig genom livet, så är det det här. Att vi står bakom dig i precis allting. När du vågar kasta dig ut och göra något som känns läskigt kommer vi heja på, när du gör dumma saker som du ångrar kommer vi antagligen skälla på dig men sedan visa att det inte var hela världen. Vi kommer hålla din hand och torka dina tårar, vem du än blir eller väljer att vara. Alltid. För du är min son, jag är en del av dig och jag älskar dig så mycket mer än vad det finns ord att ens försöka börja beskriva det jag känner. För när jag stryker dig över håret och håller din lilla kropp i min famn får jag nypa mig i armen att jag haft sådan tur i livet att få dela det med dig. Jag pussar dig, killar dig på magen och ser dig tjuta av skratt med dina 4,5 tänder i munnen och kan inte tänka mig något annat liv än det jag har med er. För du, din syster och din pappa är livet, och jag vill egentligen bara säga tack. Tack för att du är du, för att du dagligen smittar oss med din energi, för att du är tålig som attan när du ramlar och bara ställer dig upp och försöker igen, för att du alltid skiner upp när du ser oss och för att du kom till just vår familj. Vi älskar dig till månen, stjärnorna och tillbaka igen, varje dag, hela tiden.

♥️