Jag fick ett samtal som jag inte ville ha i förra veckan. Vissa saker som händer kan man definiera väldigt tydligt av ett före och ett efter, och det här var en sån händelse. Allra helst hade jag velat få ett samtal till med ett nej, det var bara en mardröm, men det börjar sjunka in att ett sånt samtal kommer jag inte få. Så nu finns det ett före samtalet jag fick av en gråtande vän, och ett efter där allting har vänts upp och ner och det är en lång väg tillbaka till att allt ska bli som förut. 
 
Det var en hjärntumör, det var orden jag fick höra när jag svarade i telefonen den där dagen. Jag spelade hög musik och höll på att laga mat och var noll procent förberedd på att få höra de orden. Hörde först inte ens att min fina vän var ledsen, när jag gjorde det sjönk hennes ord in. Hennes sambo hade haft ont i huvudet en tid och när vi senast sågs skulle hon tvinga med honom till akuten. Vi sa till varandra att huvudvärk onekligen får en att tänka på hemska saker, men någonstans kan man inte riktigt ta in att det kan hända. Inte så nära, det är sånt man hör och läser om hos andra, såna man inte känner. Det var en hjärntumör... jag visste inte vad jag skulle säga. Det enda jag ville säga var att nejdå, det är det inte alls det. Ta bort allt det onda och bestämma att nej, så kan det bara inte vara. Kom nu hem igen så ska ni se att allt blir bra igen. Hjälplös är ordet, och jag försökte genom en jävla telefon förmedla så mycket kärlek som jag bara kunde, sa att jag finns här dag som natt och när hon inte orkar hålla ihop det framför sin sambo längre så ringer hon till mig och bara gråter alla de tårarna hon inte kan fälla framför honom. 
 
Det har gått många dagar nu och medan deras liv är på paus rullar alla andras liv på. Det känns så jäkla orättvist på något sätt, och i många situationer (som igår när jag la upp ett matinlägg här, ett MATINLÄGG) så blir det så tydligt att något är fel. För medan jag sitter här och skriver om såna banala saker som god mat jag lagat det senaste så befinner sig människor på sjukhus, i total ovisshet och funderar på hur livet kommer se ut efter det här. 
 
Men det kommer att bli bra. Det bara måste bli bra. Jag vet att det kommer bli bra! För jag har bestämt det. För allt jag är värd har jag bestämt det, det här är bara en avstickare från den vägen som är er dröm vännen, jag bara vet det.