Vart är du, Trassel?

Jag har inte skrivit något om Trassel sedan jag kom hem.
Det är för att han inte längre är hemma. Den 9:e maj gick han ut som vanligt men kom inte hem till kvällen. Sedan dess har han inte varit hemma, och först nu när jag förlorat något ser jag hur jag reagerar.
Jag vägrar tänka på det. Jag skjuter det så långt ifrån mig jag kan, vägrar släppa fram smärtan. Gömmer den långt inom mig. Jävla katt!! De betyder så jävla mycket, när dom försvinner känns det som att man förlorat.. Mycket. Jag saknade Trassel i Australien. Tänkte på honom, längtade tills jag fick hålla honom igen. Det låter löjligt, men han är ju ett liv. Ett liv som är vårt, ett liv som är så underbart! Trassel är så speciell. Han kom alltid när man ropade, sprang mellan fönstren om man inte såg att han ville in, sov i sängen med oss. Han retade gallfeber på oss när han stod och trampade på oss, han liksom stod upp och sträckte ut och trampade med benen och var sötast i världen! Jag har inte tittat på alla bilder jag har på honom en enda gång sedan jag kom hem. Allt jag vill är att han ska komma hem!! Höra hans jamande. Se honom. Röra honom! Han ligger inte i något dike i närheten, jag hoppas att han snart kommer tillbaka. Han är ändå en okastrerad hankatt, visst gör dom revir?
Jag hoppas fortfarande på att han snart ska hitta hem, finaste jäkla Trassel.

Jag hatar att förlora något. Att hantera något som gör ont. Det är jobbigt.